Det kanske inte låter så jobbigt, men när man har en sån där dag då man inte kan resa sig utan att få sammandragningar, så blir man gråtfärdig av dagar som denna. När Sebastian ringde så beklagade (läs grät) jag och min prins lovar då att åka hem från jobbet redan vid klockan tre.
Det dumma var att när han kommer hem är han dålig och bäddade ner sig med feber i soffan, vilket innebar att det blev ännu mindre hjälp, även om tanken från början var god.
Åt middag själv med sprätten, ost och skinkpaj. Blandade ut hans med lite majs. Det skulle jag inte ha gjort för han satt hela måltiden och bara pillade ut majskornen!


Nu har vi bestämt oss för att gå och lägga oss, innan klockan åtta! Så godnatt på er.
Usch känner igen de där dagarna (även om jag inte är höggravid) Styrkekram till dig!
SvaraRadera