Sömn

Det här med att få sova har blivit en riktig bristvara. Smilla sover så jäkla dåligt. Har man tur så sover hon okej fram till tre, sen är det bara till att vara vaken i princip hela tiden fram till sex, då är det skiftbyte för att Eliott vaknar och då kan Smilla sova enda fram till åttatiden. Idag hade jag inte sån tur, hon vaknade 00.30! Hon har fått Alvedon, ny blöja och en välling, trots det så sover hon max tio minuter åt gången innan hon börjar grina igen.
Nästan så att man inte ens vill försöka somna om emellan för att det är så jobbigt att vakna.

Hon har haft det så här ganska länge, emellanåt kan hon ha ett par dagar bra nätter, men de dåliga är övervägande fler.
Jag blir en så mycket sämre mamma, vän och flickvän när jag får så här dåligt med sömn. Jag har inget tålamod med varken barnen, Aston eller Sebastian och det gör mig ledsen. Jag orkar egentligen inte städa, laga mat eller tvätta, sen blir jag grinig för att det är stökigt, för att jag är hungrig och att tvättberget växer.

På torsdag ska jag iallafall opereras igen, då får jag ju sova. Alltid nåt. Men helst av allt vill jag sova i samma säng som Sebastian, han måste sova på soffan nu för att han ska orka jobba.

Inte så kul kanske, men ville bara få det ur mig. Godnatt/godmorgon eller vad man nu ska säga!


De är ju söta och snälla mot varandra iallafall (ibland om man har tur!).

Nej, nu grinar Smilla igen.