För bra för att vara sant

Igår fick jag ett brev från Danderyds Sjukhus. Det stod att mitt cellprov jag tagit visade cellförändringar i livmoderhalsen. Därför vill de nu ta fler prover. Det är förhoppningsvis bara ett virus som läker ut av sig självt.
Men det kan också vara cancer.

I mitt huvud nu så händer allt det här för att vi hade det för bra.
Jag träffar världens vackraste, snällaste, mest omtänksamma, roligaste och mest intressanta kille som finns och av någon anledning så blir han lika kär i mig som jag är i honom. Efter en månad tillsammans bestämmer vi oss för att skaffa barn, nu sitter vi här med två underbara barn! Vi bor i ett fint hus, har en fin bil, en bra ekonomi, har en härlig hund, vi bråkar aldrig, vi är fortfarande jättekära och har väldigt roligt ihop.
Är det för bra för att vara sant? Får man inte vara så lycklig utan att det ska komma någonting hemskt och kanske förstöra allting?