När man som mest behöver det

När vi kom hem igår var vi helt slut. Jag var helt säker på att barnen bara därför skulle börja krångla när de skulle gå lägga sig. De hade ju båda två sovit i bilen sen halv åtta. Eliott fick en välling så fort vi kom hem och somnafe, vaknade precis nu (halv nio), Smilla fick jag väcka när vi skulle gå lägga oss och ammade henne, sen vaknade hon inte förrän vid sju, då ammade jag henne igen och då somnade hon om direkt och sover fortfarande!



Nästan som att de kände på sig att mamma och pappa verkligen behövde det här. Duktiga barn!

Nu ska vi snart iväg på föräldramöte på Eliotts blivande dagis. Stort!